Stockholm 24 februari 1989

Hannah är 17 år och sitter och diskuterar filmen Anklagad som precis haft Sverigepremiär.

Jodie Foster som spelar huvudrollen blir gruppvåldtagen på ett flipperspel av 3 killar påhejad av andra män i en rökig bar. Redan då hade jag min inställning klar för mig. En av mina väninnor tyckte det var Fosters fel att hon blev våldtagen för hon hade ju så kort kjol på sig och var så berusad medans jag sa att det handlar ju inte om kjolar, alkohol. Titeln “Anklagad” belyser att det är just Jodie Foster som känner sig anklagad, trots det är hon som är utsatt.

Jodie Foster vann sin första Oscar i denna starka film som jag fortfarande talar om ibland. I år är det första internationella kvinnodagen efter Metoo.

Den 20 januari i år var jag på Fadimegalan och lyssnade på Sara Mohammed. Hon sa att idag är det värre med hedersförtryck i Sverige än det var för 16 år sedan då Fadime sköts ihjäl av sin egen far inför ögonen av sin mor och syster. 

För några år sedan lyssnade jag på en kommunalpolitiker som tyckte det var ok att införa skilda bad-tider mellan män och kvinnor. Jag lyssnade och till min förskräckelse talade hon om historia och historian kan vara väldigt farlig för oss kvinnor.

Hur är det möjligt att flickor får sitta längst bak i bussen och längst bak i klassrummet i Sverige just på grund av att de är flickor? Det får mig att tänka på hur det var i Sydafrika förr.

Jag har sagt det i många år att jag behöver inte åka så långt som till Afrika, för det finns tillräckligt mycket att göra skillnad på här i Sverige.

 

2016 såg jag en filmen “Carol” med Cate Blanchett i huvudrollen. Den utspelas i USA 1950-tal. Cate spelar en otroligt karismatiskt, stark och vacker kvinna som är tyngd i ett dött äktenskap där hon varken utvecklas eller blir älskad. Hon inleder en relation med en kvinna och som straff adopterar hennes make bort deras dotter.

 

På torsdag är det internationella Kvinnodagen och jag har fullt program då kommer bland annat besöka Riksdagen. Vad kommer du göra?