Ingen form av vanligt misslyckande, varken sjukdom eller ruin eller motgång i yrket, ger så grymt och djupt eko i det undermedvetna som en skilsmässa, den vidrör direkt all ångest ursprung och väcker den till liv.
Med ett enda hugg tränger den så djupt som livet överhuvudtaget når.
Jag tror jag fastnat. Innan min skilsmässa hade jag enbart sunda relationer väldigt få. Det var min ungdomskärlek, mannen jag var förlovad med 8 månader och min make som jag levde med i 13 år.
Efter min skilsmässa har jag bara råkat ut för dysfunktionella relationer och jag tar min egen skuld i detta såklart. Jag vet idag jag varit naiv hoppat in i relationer och kommer inte göra det igen.
Idag har jag sorg. En vän har lämnat jordelivet och det är obeskrivligt svårt att ta in att Patrick är död. Jag har mött döden tidigare som ni vet för snart 20 år sedan då min älskade syster dog.
Jag visste Patrick var döende. Vill hylla honom att han var min hjälp under min svåra skilsmässa och detta sa jag till honom.
Jag kanske inte hade tagit mig igenom min skilsmässa med svartmålning emot mig som mamma och hustru utan hans hjälp.
Patrick peppade mig och stod utanför min dörr varje morgon 06.30 och jag klarade mig igenom mycket smärtor tack vare vår löpning.
Vi sprang NYC marathon ihop av en slump för vi bokat samma resa.
Efter min misshandel ni vet som läser mig bestämnde vi oss för att köra Stockholm Marathon 2017 tillsammans. Vi tränade och minns så tydligt att jag såg att Patricks ansiksfärg inte var ok, tre dagar ringer han mig och bekräftar att han är sjuk.
Vill hylla min vän Patrick och kommer infinna mig på hans begravning imorgon och tack min vän att du gjorde så jag gjorde slut med mina dysfunktionella relationer. Jag har ett gott liv och skall jag ta in en ny partner så skall han matcha min hjärna.
Han var inte bara en bra vän utan även en fotograf dessa bilder får avsluta min blogg idag tagna av min vän Patrick Moser
Kram Hannah
