Äntrade Nobelfesten Med Influensa

Hej Nobeldagen!

Jag älskar denna Svenska Flaggdag och som ung kvinna satt jag fängslad framför Tv:n och såg glimtar ur Nobelfesten och drömde om att få närvara på denna festernas fest.

Hokus Pokus Filiokus” …tiden var inne 2004 då jag till fots kom till Hötorget tömt på de människor som bedriver torghandel där till vardags fast klockan var ung och äntrade Konserthuset.

Varför jag fick en inbjudan det var genom min ex-make. Jag tänkte att denna inbjudan var “once in a lifetime” så jag trotsade febern med paracetamol så missade efterfesten pga sjukdom.

 

Just nu har jag TV:n på när Nobels Fredspris delas ut och jag minns tillbaka då jag hade tillfälle att träffa 1935– års fredspristagare Carl von Ossietzky dotter Rosalinda Ossietzky Palm.

Jag besökte henne och fick se prismedaljen och hon berättade att hennes far aldrig kunde komma till Stockholm för att ta emot sitt pris då Hitler förbjöd honom att göra det.

Henns far satt fängslad i ett av de koncentrationslägrerna där han avled 3 år senare i sviterna av misshandel & tortyr.

Just fredspriset kom Alfred Nobel på tack vare hans stora kärlek Bertha Kinsky som både var intelligent och vacker. Alfred Nobel var en ensam man som vid 42- års ålder satte ut en annons i en Österikisk tidning.

“En förmögen, högt bildad äldre herre söker språkkunnig dam av mogen ålder som sekreterare”.

Alfred fick högar med brev som svar på annonsen i samma volym som alla hans tiggarbrev genom åren.

Bertha kom till Frankrike där Alfred bodde vid tidpunken och Herr Nobel fattade tycke för Bertha som både var intelligent och vacker.

Han blev plötsligt glad och kände sig upprymd av hennes närvaro och började plocka i sina gamla dikter han skrivit som ung i Sankt Petersburg och Bertha förstod då att Alfred Nobel önskade något mer av hennes än bara som sekreterare och reste hem igen då hon var förlovad med en annan man.

 

Åren gick och Alfred Nobel fann inte kärleken och var en av Europas rikaste män och började tänka på att skriva ett testamente.

 

I mars i år bloggade jag från Italien som jag sedemera döpte till “Dynamit i San Remo” där Alfred Nobel avled för 123 år sedan på morgonen idag den 10 december.

“I morse tog jag tåget till San Remo som jag längtat till en ganska lång tid för jag ville besöka Villa Nobel. Visste ni att blommorna till alla Nobel fester kommer från San Remo. Då Alfred Nobel bodde i kurorten de sista åren så skänker staden blommor både till Konserthuset och Stadshuset”.

 

När Alfred dog ensam visste ingen om hans testamente utan när hans testamente öppnades blev det en sensation och Nobelstiftelsen förvaltar fonden med gott betyg då det är räntan som delas ut som prisbelöning till pristagarna.

Ha en härlig Nobel kväll och jag minns Marie Fredriksson som lämnat jordelivet alltför tidigt. Jag har många personliga minnen med hennes musik genom åren och tänker nu på hennes anhöriga kram Hannah

 

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *